Jag fattar inte hur jag lyckas?! Har aldrig gjort bort mig så mycket i hela mitt liv!

Jag sitter och kikar runt på Myspace, får syn på en kul grej och tänker "nu jävlar ska jag reta josefine". Skriver ett fint litet sms "Hahaha! Vet du att mitt ragg spelar i samma band som sångaren i Sonic Syndicate?! Nu är han rockstjärna på riktigt! :D" och skickar det till Josefine... trodde jag... Efter en stund får jag tillbaka, från den omtalade rockstjärnan: "Pratar du om mig nu? ;)". Jag tänker NEJ, NEJ, NEJ! och inser att jag inte har skickat till Josefine utan till honom... Efter några "sluta" och "du är dum" och "glöm det här" från min sida och några "skryter du om mig?" och "det här ska jag aldrig glömma" och "du är gullig" från hans sida kryper jag ihop till en liten boll och dör av skam :P

(Josefine: Skulle för övrigt hälsa från ragget att "han känner dom alla o jobbar med dom med :P" Dessutom hade han tydligen spelat gitarr på deras första platta :P)

Gårdagen var helt okej: Åkte till Töreboda vid 15 och började dricka på vägen dit. Stannade där i två timmar och umgicks med diverse skumt folk innan vi tog tåget hem igen. Väl i Herrljunga fanns det inte en enda förfest att skåda (förutom att se på när Hanna filade naglarna, inte så lockande :P) så vi gungade ett tag, mådde illa och gick mot min lägenhet. Träffade Niklas och Robin, lurade med dem hemåt och tjötade sedan med Helen ett tag innan vi drog bort mot Josefine. Kom iväg till parken, blev av med en jävla massa dricka, Sanna gjorde magplask i ett dike och jag träffade Josef och Tommy. Jag, Tofflis, Sanna och Robin drog hem till Sanna så hon kunde byta byxor och sedan åkte vi och fyllde på alkohol-lagret. Kom tillbaka till Herrljunga och satt och tjötade med diverse punkarsvin i en hiss som var varm. Drog hem runt tjugo i fem när folket i hissen hade somnat, min telefon hade varit död i två timmar och jag hade varit konstant onykter i 13 timmar.