Resan började igår vid 12; vi tog tåget till Göteborg, gick och köpte mat på Burger King och hoppade sedan på tåget till Malmö. Det tog väldigt, väldigt, väldigt lång tid men efter diverse kreativt skyltskapande och ett högljutt josefine-fnitter när hela vagnen var knäpptyst var vi till slut framme i Malmö. Vi hittade en park och satte oss där för att häva i oss alkoholhaltig dryck och josefine lyckades tappa den minsta mobil-delen världen skådat i sanden. Vi hittade den inte. Efter att Sanna dekorerat fyra flaskor och vi blivit lagom runda under fötterna trallade vi iväg till torget för att se Dropkick Murphys. De var SÅ bra, verkligen, all that! Mycket väl sammansatt låtlista innehållande öron-onani som Fields of Athenry, Bastards on Parade och Johnny, I hardly knew ya. Mosh-piten var otroligt jobbig, jag blev till-vevad på näsan men fick iallafall peta lite på sångaren.

Efter Dropkick gick vi iväg för att hämta våra grejer på stationen och trallade sedan iväg för att köpa fish & chips. Vi fastnade på en privat parkering en stund innan vi orkade resa på oss och hittade en park med två trevliga bänkar med utsikt över ån. Där satt vi en bra stund och tjötade, garvade, tränade och körde irländsk julafton.

Sedan behövde Sanna och Josefine köpa whatever/jag kommer inte ihåg så vi traskade in till centrum igen. Efter att de köpt dricka satte vi oss på en bänk på torget och efter en stund kom en kille - Ossy - fram och började tjöta. Han hade samma underliga Smala Sussie-humor som vi och efter ett tag kom hans polare och joinade oss. Vi fick se några mycket underhållande trolleri-trick som det inte fanns någon förklaring till alls och jag fick öva på teckenspråksalfabetet genom att presentera oss för en hörselskadad kille.

När vi hade suttit där ett tag började vi oroa oss för alkoholen som vi hade lämnat vid ån och gick tillbaka för att ta den. Ossy följde med och där blev vi fast resten av kvällen undersökandes konstiga ljud och en stor lampa. Josefine och Sanna var på topp och jag fick ont i magen av allt skrattande. När vi hade suttit där ett par timmar somnade Ossy men det var ingen som direkt tänkte på det, vi fortsatte flamsa och Sanna roade sig med att göra diverse mogna grejer som att skriva saker, stoppa kvistar i byxorna och fimpar i öronen på honom. När det var dags att gå till tåget kom vi på världens busigaste idé: Vi skulle gömma oss och Tofflis skulle väcka honom och säga nåt i stil med "vadfan har hänt med dig grabben?". Problemet var bara att han inte vaknade. Vi puttade, skakade och ropade men fick inte ens en viftning till svar. Nähäpp, tänkte vi, tog honom under varsin arm och började släpa honom mot torget medan Tofflis ringde snuten. Vi lämpade över honom till några vakter som var på torget och kan ni tänka er: Killen vaknade faktiskt. Där hade vi gått och försökt prata med honom hela vägen utan att få ett enda ord till svar men vakterna fick hela meningar. Efter att de tagit hand om honom gick vi iväg till tåget och sov rätt jävla gött ända fram till Kungsbacka då konduktör-fittan påstod att fritidskorten inte gällde på det tåget. Sanna och Josefine diskuterade inte med henne och jag vaknade av att alla gick av utan att fatta nånting. Pendel till Kungsbacka, tåg hem och sedan säng, sköna säng!

Jag har nog aldrig varit såhär bakis i hela mitt liv; jag tror jag behöver kräkas, men det var det så värt!