Hej grannar, om en liten stund kommer det höras oväsen från vårat hus.

Oroa er dock inte för detta, det är bara jag som lagar mat.

Det har fastnat nån skit i våran ugn så vårat brandlarm går varenda gång man använder den >.<

Jag orkade som ni märkte inte skriva så mycket när jag kom hem igår.

Jag var yr som en jävla gnu och mådde illa som fan, jag vet inte om det var alkoholens, de 7000 cigaretternas, eller något annats fel, men dåligt som fan mådde jag iallafall.

Nationalteatern var bra. De var mer än bra. De var underbara. Det gjorde inget att det började regna i slutet för det var helt fantastiskt ändå :)

Efter att de hade spelat blev jag överfallen och pussad och kramad av två ursexiga människor. Det var mysigt :)

Idag kommer Josefine hem vilket betyder att vi kan börja repa jävel imorgon. Om jag känner mitt band rätt kommer vi repa typ 3 timmar varje dag fram tills parken.

När jag låg i min säng, snedfull och jävlig igår och försökte att inte kräkas så kom jag att tänka på begreppet "kärlek".

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till dig att jag är kär i dig, jag vet inte hur många gånger jag har sagt till andra att jag är kär i dig, jag vet inte hur många gånger jag har sagt till mig själv att jag är kär i dig.

Men egentligen.. Vad är kärlek ? Det där trevliga suget i magen jag brukade få av att se dig försvann efter att... Ja, du vet, när vi "tillbringade natten ihop". Jag har faktiskt inte känt det sen dess.

Jag tror att min kärlek till dig kan definieras som "ägandebehov" eller "viljan att ligga med dig". Det är så jag känner för dig. Kan man kalla det kärlek ?