Jag tror mycket bestämt att jag hatar dig i denna stund.

Hatar det faktum att du har sån makt över mig.

Hatar det faktum att du har mitt välbefinnande i din hand.

Hatar det faktum att du kan såra mig så grymt mycket, även fast du faktiskt inte kan hjälpa det, jag är mycket medveten om detta faktum. Men för fan, gör det inte svårare än vad det behöver vara! Det enda du behöver säga är "låt oss vara vänner och inget mer" så är det bra sen, då blir allt bra.

Jag vet redan att det är allt vi kommer bli så fuck you, säg det rätt ut för fan. Jag hatar det faktum att du aldrig kan säga det jag vill att du ska säga!

Du sårar mig ärligt talat mer genom det här än genom klara besked.

"Psykiskt instabil, psykiskt instabil,

psykiskt instabil, jag är psykiskt instabil."

Hade jag varit man hade jag nu skrivit : Nu ska jag lägga mig i min säng och runka till EM/VM-låten av Agromania.

Damn, I love that song. Och sångarens röst.. Jösses alltså, jag tror jag är kär.

Därför att jag har rast nu, har haft i en halvtimme och ska ha i en halvtimme till, men jag är jävligt duktig för idag SKA vi gå på musiken. Vi har lovat oss själva det och inget fuskande här inte.